Transformationer – en reflektion över Eduardo Kacs verk Genesis

Den 4:e september 1999 öppnade utställningen Genesis av Eduardo Kac på O.K. Center for Contemporary Art i Linz, Österrike. I utställningsrummet kunde besökarna på ena väggen läsa ett utdrag ur första Moseboken: “Let man have dominion over the fish of the sea, and over the fowl of the air, and over every living thing that moves upon the earth”. På andra väggen var samma mening skriven igen, men nu översatt till morse-kod. Morse-koden har i sin tur översatts till DNA, som sedan förts över till bakterier. Mitt i rummet fanns ett bord med ett mikroskop genom vilket man kunde se bakterierna och där man som besökare erbjöds möjligheten att sätta igång ett UV-ljus som orsakade en mutation i bakteriernas DNA. I rummet hördes ett ljudverk som genererades live i galleriet och även det tog form beroende av mutationerna. Människor från hela världen kunde ta del av verket online. Efter utställningens slut översattes bakteriernas förändrade DNA tillbaka till morse-kod och därefter till text igen. Meningen lyder nu: “Let aan have dominion over the fish of the sea and over the fowl of the air and over every living thing that ioves ua eon the earth”.

Vad är det egentligen som sker när Kac startar kedjan av översättningar? Vad betyder det att han valt just dessa media och material att arbeta med? Och vad spelar de visuella aspekterna för roll i verket? Enligt Kacs egen beskrivning är verket ”a transgenic artwork that explores the intricate relationship between biology, belief systems, information technology, dialogical interaction, ethics, and the Internet”. Textraden han använder för sin undersökning beskriver hur människan är utvald av Gud till att råda över jorden och belyser därmed tankar som (bland annat genom religionen) blivit centrala i den västerländska kulturen. Han skriver att han valde just den bibliska textraden att utgå ifrån “for its implications regarding the dubious notion of (divinely sanctioned) humanity's supremacy over nature”.

Genesis skapades i slutet av 90-talet, när internet hade slagit igenom på allvar, men innan begreppet ”antropocen” hade fått den betydelse och utbredda användning som det har idag.

Verkets titel betyder ”födelse” eller ”uppkomst” och anspelar dels på kopplingen till bibeln och skapelseberättelsen, men även till mediets transformerande egenskaper och hur människans liv har blivit så involverade med medier och maskiner att gränsen dem emellan har börjat suddas ut. Genom en komplex samverkan av teknik, vetenskap, biologi, människan och samhället skapar Kac ett mångbottnat verk som går att tolka på flera olika sätt.

Begreppet BioArt myntades för att beskriva en ny konstgenre där konstnären istället för att arbeta med en representation av verkligheten arbetar med den faktiska verkligheten – levande varelser och organismer. Att genren uppstod är ett direkt resultat av den digitala revolutionen, utvecklingen av internet och de nya medierna. Konstnärerna som arbetar med BioArt är inte de första som har lånat tekniker eller material från vetenskapen, men de utmärker sig genom det sätt de arbetar med biologiskt material. Dess kritiker menar att de har passerat en moralisk gräns i och med att de manipulerar levande varelser. Anhängare av genren anser däremot att metoderna leder till nya möjligheter och att det är ett naturligt steg för samtidskonsten som ständigt söker efter nya strategier och utmanar traditionella tillvägagångssätt. Enligt Kac visar Genesis att biologiska processer är programmeringsbara och kan lagra och bearbeta information på ett sätt som inte är alltför olikt datorers. Kanske hade det inte varit möjligt med traditionella arbetsmetoder.

Drygt tio år före Genesis skapades reste den tjeckiska filosofen och journalisten Vilém Flusser runt och föreläst om fotografin och den nya digitala tekniken. Han jämförde det digitala bildskapandet med uppfinnandet av den linjära skriften; ett nytt sätt att kommunicera som han trodde skulle komma att ändra hela vår världsbild. I En filosofi för fotografin skriver Flusser att kameran och fotografen har olika avsikter med att skapa bilder. Fotografen vill förvandla sin föreställning av världen till bilder, för att sedan visa upp dessa bilder för andra människor, låta bilderna spridas och leva vidare så länge som möjligt. Kameran däremot vill koda bilder av sitt eget programs alla möjligheter och distribuera dessa så att kameran kan få tillbaka feedback som gör att dess funktioner kan förbättras. Fotografen har ett fritt val att välja motiv, men det är ändå bara möjligt att fotografera det som är inskrivet i kamerans program, vilket Flusser kallar för ”situationer”. Oavsett vilket motiv fotografen har valt kommer det i och med att bilden tas att översättas till en situation. En stor del av besluten kring hur översättningen ska ske lämnas till apparaten. Flusser skriver att betraktaren av ett fotografi måste ha förmågan att dechiffrera bilderna och rekonstruera de abstraherade dimensionerna. Man skulle kunna se det som att betraktaren av bilden i den processen gör samma sak som Kac gör när han översätter de muterade bakterierna tillbaka till text igen. Betraktaren försöker att återskapa det som fotograferats, men lägger samtidigt till information baserat på sina egna erfarenheter. Det rekonstruerade motivet påminner om det som fotografen hade framför sig, men det har förändrats i processen. Enligt Flusser är en dylik rum-tid rekonstruerad från bilder likvärdig med magi, där allting upprepar sig självt och där allting deltar i ett betydelsemättat sammanhang.

Kamerans roll i Genesis är inte i första hand att dokumentera en händelse eller ett motiv, utan att i realtid dela med sig av det som sker i petriskålen på bordet och visualisera det för betraktarna – både på väggen i gallerirummet och via internet. När bakterierna förändrades ändrades även deras färger. Om betraktaren av verket ville se andra färger kunde de alltså få lust att tillföra mer UV-ljus för att skynda på mutationen. Kamerans funktion blev att med hjälp av en visuell bild locka människor till att utföra en handling som skulle komma att förändra innebörden av en biblisk text. Genesis kan på så sätt ses som en demonstration av bilders makt och om oförutsedda konsekvenser av bildtolkning.

Kopplingen till bibeltexten kan ses som en sorts samhällskritik eller inbjudan till självreflektion. Under utställningens gång låter Kac besökarna genomföra handlingar som leder till att textraden ändras och delvis tappar sin betydelse. Det som sker påminner om hur traditioner, lagar och sociala konventioner gradvis förändras i samhället och till slut endast återstår som fragment av det som de ursprungligen var, men som ändå lever vidare eftersom minnet av att de en gång hade en betydelse finns kvar.

Människans sätt att tänka har enligt Flusser förändrats radikalt vid två tillfällen; när människan uppfann skriften omkodades magins cirkulära tid till historiens linjära tid och när sedan digitala bilder infördes introducerades istället ett staccato-tänkande. De mänskliga erfarenheterna byggs nu upp av sparade element, jämförbara med kamerans bilder, som ersätter de linjära strukturerna med staccato-strukturer som liknar programmerade funktioner, vilka transformerar människan och samhället till automater. När det gäller tänkandet talar inte Flusser om enskilda personer utan ser människans tänkande som en mångfald av intellektuella enheter som är sammankopplade. I Philosophy of language, som kom ut 1966, beskriver Flusser tänkandet och konversationen som ett ”nätverk” eller en fabrik av meningar som hänger ihop med varandra. Han menar att nätverket inte ska ses som en metafor utan verkligen existerar och har spunnits av en filosofisk spindel. Endast tre år senare kom ARPA, föregångaren till internet.

Genom internet får Genesis en plattform som blir till stor betydelse både för vilka som kan ta del av det, men även för hur det lever kvar och sprids – både genom Kac egen hemsida och andra forum. Att verket är färdigställt av konstnären betyder inte att det slutar att utvecklas. Händelser som sker vid senare tidpunkter påverkar hur nya betraktare dechiffrerar och tolkar verket. Från det att Kac presenterade Genesis till idag har mycket skett både inom vetenskapen (exempelvis ökad användning av genmodifierade grödor, utveckling av laboratorieodlade organ) och media (exempelvis de senaste årens spridning av ”fake news”). Konstverk fortsätter att utvecklas och samverka med sin omgivning långt efter att konstnären har avslutat det.

Genesis är inte en representation av det konstnären vill diskutera och uppmärksamma oss på – verket är en del av det pågående livet. Genom att översätta samma information till tre olika former (text, binär logik och DNA-kod) och sedan tillbaka igen visar Kac upp något som liknar det som händer varje dag när vi kommunicerar med varandra och delar upplevelser. Det vi upplever registreras på olika sätt och översätts sedan till en form som passar för att sprida informationen. När den därefter förs över till ett annat system sker nya översättningar och bilder och information tolkas om. Valet av format, forum och verktyg blir till en del av själva berättelsen och betraktarna blir till deltagare som är med och formar verket.

Källor:

  • Finger, Anke och Guldin, Rainer och Bernardo, Gustavo. Vilém Flusser: An Introduction. Minneapolis: University of Minnesota Press, 2011.
  • Flusser, Vilém. En filosofi för fotografin. Göteborg: Bokförlaget Korpen, 1988.
  • Kac, Eduardo. Kac Web. 2018. http://www.ekac.org (Hämtad 2018-03-19).
  • Michell, Robert. Bioart and the vitality of media. Seattle: University of Washington Press, 2010.