A god, a song, a membrane
Music video, 4 minutes, 50 seconds, text, digital photo, 3 looping videos (foam rubber & gouache)
A big warm thank you to Frederikke Krebs Bahn, for composing the music & to Leo Larsson for filming.
And thanks to all ghosts both dead and alive.
Hon ligger på oskuldens grav och sjunger om hur allt har förändrats sedan den begravdes djupt under.
Den här konstnären är en fruktansvärd skådespelerska. Hon använder sin kropp och sin barnsliga röst i ett oändligt stycke som livnär sig på idéerna om sociala konstruktioner i det dagliga samhället. I det här verket sjunger hon om begreppet jungfrulighet. Det finns en varaktig idé att jungfrulighet är ett kroppsligt tillstånd. Att det är en fysisk sak och att kroppen förändras när oskulden är förlorad. Men jungfrulikheten är konceptuell, det är en social konstruktion. Samhället skapade den, band den till könen och tillskrev den ett moraliskt värde.
She lies on the grave of virginity, singing about how everything has changed since it was buried deep under.
This artist is a terrible actress. She uses her body and childlike voice in a never-ending play, nourished from the ideas of social constructions in everyday society. In this work she sings about the concept of virginity. There is an enduring idea that virginity is a bodily state. That it is a physical thing, and that the body changes when virginity is lost. But virginity is conceptual, it is a social construction. Society created it, gendered it, and assigned it with moral value.
Click here to read Mellem bræk & latter in connection to this work.
Scroll Right to View the Gallery
