Anteckningar om det outtryckbara (mellan fakta och fiktion)
ii. Cannot a plant that comes from somewhere else become native in time? I asked. She gave me a perplexed look, not understanding me at all.
Mari Lagerquist, Native Plants, Invasive Plants
1. Bildserie 1 (inomhus): En vetenskaplig institution. Merparten av möblerna är i mörkt ädelträ och ser ut att komma från förra seklets början. Några möbler är av nyare snitt, till exempel ett vitt skrivbord, ett arkivskåp i metall, en väggklocka, en analog telefon (även om den ser ut att komma från 90-talet). I skåpen och hyllorna finns böcker och travar med äldre, vältummade dokument. Bilderna är genomgående tomma på människor med ett undantag där två personer, två kvinnor, sitter och arbetar. En bild visar ett arbetsbord som någon precis lämnat. Några fönster är öppna och det står växter i fönsterkarmarna. Ett disigt ljus faller in från fönstren. På väggarna hänger planscher med botaniska motiv, bårder på arabiska och bilder på professorer (ett antagande baserat på deras klädsel vilken indikerar en hög position inom den akademiska världen). På en bild skymtar Carl von Linné. Här bedrivs det forsking enligt äldre manér. Datorer har inte fått tillträde och anteckningar görs för hand. Det är en tyst miljö som lämpar sig för att noga katalogisera och systematisera. Bilderna är i dokumentär stil.
2. Bildserie 2 (utomhus): Svensk, människokontrollerad natur. Ett land, en odlingslott. På en bild finns en vit plaststol i mitten. På två bilder ser jag täckplast. Odlingslotten är inte speciellt välskött. Bilderna är tagna på senvåren eller sommaren. På några är det molnigt eller disigt väder. På en bild är det fullt solsken. Svensk midsommar. Lite grått och kallt. Jordgubbsland. Tradition. Blöt jord. På två av bilderna är en kvinna synlig (Konstnären? Hennes ansikte är inte tydligt). Den sista bilden är tagen på en annan plats, på en innergård, troligen inte i Sverige. Det är palmer i den trädgården. Samma kvinna? Svårt att avgöra. Det är skugga men ändå mycket ljust. Bilderna använder ett bland samtida konstnärer populärt bildspråk och komposition – låt oss kalla det staged photography light.
3. Text: Tredelad. Först en obesvarad fråga, därefter en kortare biografi över botanikern Vivi Täckholm tillsammans med konstnärens egna påståenden, slutligen en referenslista. Texten är placerade på mindre pappersark (A6 storlek) vilka är fixerade i boken med samma sorts tejp som används i herbarium. Boken är i A3+ storlek och har ett mossgrönt, mjukt papperomslag. Läsriktning bakifrån och framåt.
4. Arter och utbredning, tillhörighet, identiteter som skall kontrolleras. (Jag kommer att tänka på hur författaren Ambalavaner Sivanandanhar sammanfattat den postkoloniala migrationen på ett näst intill provocerande enkelt sätt, nämligen Vi är här för att ni var där. Men vi har inte vänt på ”vi” eller ”ni”. Vi är fortfarande ”vi” och det är vi som tar beslut om ”ni” ska beviljas tillträde till ett ”här” baserat på arter och utbredning, tillhörighet, och identiteter (som ska kontrolleras)).
5. Bild och text är i dialog med varandra. Även om texten till viss del bryter med bilderna. Den låter en ana en fråga kring tillhörighet och vilka möjligheter som kommer med en prioriterad position. Några frågor är ständigt närvarande, oformulerade, outtryckta. När blir en svensk? Hur många generationer tar det? Varför kan vissa människor röra sig fritt medan andra inte kan det? Är alla människor lika mycket värda?
6. [[ ]]
7. Ludwig Wittgenstein har sagt att vad som är outtryckbart (vad jag finner mystiskt och inte kan uttrycka) är bakgrunden mot vilken allt jag kan uttrycka har sin betydelse. Eller som Maggie Nelson formulerar det att det outtryckbara är inneslutet – outtryckbart! – i det uttryckta. En paradox.
8. Ett skenbart orimligt men (djupare sett) sant påstående? Är situationen skenbart orimlig men (djupare sett) sann, eller rentav rimlig? Är verkligheten inte vad den tycks vara, det vill säga orimligt, men (djupare sett) rimligt?
9. Kan vi tala om verkligheten genom verkligheten? Kan vi tala om verklighet med hjälp av det dokumentära fotografiet? Eller behöver vi ett filter? Såsom fiktionen. Vi kanske ska låta det fiktiva bjuda in till komplexa ämnen som annars kan vara svåra att prata om och på så sätt ge utrymme för ett bredare samtal. Inom den fototeoretiska diskussionen börjar denna tanke vinna kraft. Konsthistorikern T.J. Demos menar till exempel att en djup förståelse för verkligheten, speciellt en traumatisk sådan, nödvändiggör en förbindelse med det fiktiva och konfliktrelaterade aspekter av bilder.
10. Det iscensatta fotografiet skulle kunna vara en sådan förbindelse. Det är påtagligt att det är en konstruktion men att i detta ligger dess trovärdighet. Det hjälper betraktaren att se förbi förlegade sanningsanspråk och kan fokusera på bildens innehåll istället för att se igenom den. Det vill säga, det iscensatta hindrar bilden från att bli genomskinlig och gör den ogenomskinlig.
11. Kan det ogenomskinligliga göra saker tydligare? En paradox.
12. Eller är det iscensatta fotografiet en översättning av verkligheten? En ofullständig översättning. För att som Trinh T. Minh-ha säger att sträva efter likhet med originalet – vilket i slutändan är en omöjlig uppgift – är att glömma bort att om något ska kunna fortleva, måste det förvandlas. … Att (åter)berätta historier … är sålunda det som gör att det omöjliga kommer inom räckhåll.
13. Är det så att den förbindelse som Demos pratar om i själva verket måste inbegripa ett visst förhållningssätt till det omöjliga för att bli angelägen? Detta omöjliga kan sägas vara den yttre såväl som inre verklighet som vi finner svår att ge en form, ett språk. En ”verklighet” som rentav inte kan berättas utan fiktionen.
14. Vad är det då som outtryckbart finner plats mellan bild och (uttryckta) ord i Mari Lagerquist fotobok? Medan vi tittar på. Eller påtar i vår odlingslott. Att det (djupare sett) sanna svaret trots allt är osant och orimligt? En paradox.
15. [ ]
16. Står det outtryckbara att finna mellan fakta och fiktion? Går det rentav att mediera verklighet och berätta om världen på ett trovärdigt sätt genom att blanda fakta och fiktion? Naturligtvis gör det det; frågan är hur. Och vari ligger det trovärdiga? Kanske i att betraktaren aktivt tvingas föreställa sig en bild, eller för all del en verklighet, istället för passivt konsumera en redan ”färdig” slutsats eller tanke. Eller i att betraktaren blir synlig för sig själv.
17. Jag finner att jag återkommer till en och samma fundering om och om igen. Skulle en manipulation, ett fotomontage, en iscensättning, eller en fiktion, tillsammans med fakta, eller dokumentär bild, kunna vara ett sätt (eller kalla det en översättning!) med vilket vi kan tala om verklighet på ett trovärdigt sätt?
18. Jo, det tror jag. Men det förutsätter att vi har ett aktivt och kritiskt förhållningssätt till det vi gör, utan att det för den skull förlamar oss.
Bibliografi
T.J. Demos, The Migrant Image: The Art and Politics of Documentary during Global Crisis, Durham: Duke University Press, 2013.
Yilmaz Dziewior, Det er dig der skriver manuskriptet, Louisiana Magasin, #41, 2014
Carin Franzén, Estetikens villkor, Glänta, 4.08, 2008.
Maggie Nelson, The Argonauts, Minneapolis: Graywolf Press, 2015
Annica Karlsson Rixon och Lena Martinsson, Trots allt,Tidskrift för genusvetenskap, #1, 2013.
Mari Lagerquist, Native Plants, Invasive Plants, 2015, http://www.marilagerquist.se/portfolio/native-plants-invasive-plants/.
Marlene Nors Tardrup, På vej mod det fotografiske billede – Om fakticitetsfotografiet som kunstnerisk undersögelse, Köpenhamn: Det Kgl. Danske Kunstakademin, 2012.
Sandra Pandevski, Perfektionist i ljus och mörker. Intervju med Anna von Hausswolff, Faktum#191, 2018.
Carolina Ramqvist, Det är natten, Stockholm: Nordstedts, 2016
Trinh T. Minh-ha, någon annanstans, här inne,migrationen, flyktskapet och gränshändelsen, Göteborg: Glänta, 2012.
Ludwig Wittgenstein, Culture and Value, Oxford: Blackwell, 1980