Pipilotti Rist – Leken i balansen mellan betraktare och konstverk Pipilotti Rist verk Yoghurt on skin – velvet on TV består av små videoverk presenterade i handväskor och snäckor. I Rists andra verk Deine Raumkapsel (Din rymdkapsel) har hon på liknande sätt använt sig av en större trälåda. Betraktaren kan blicka in ovanifrån, för att beskåda ett sovrum uppbyggd med stor detaljrikedom som övergår i en drömsk scen om rymden. Konstverket skärmas av från det övriga gallerirummet och åskådaren tvingas att fysiskt luta sig över det, vilket skapar en lokal, inneslutande atmosfär. Rist gör det omöjligt att se verket från avstånd och besökaren måste närma sig, samt fokusera sin blick på konstverket för att kunna uppleva det. Trots att formatet är litet lockar det publiken att stanna upp och se på det under en längre tid. Det småskaliga verket väcker nyfikenhet och skapar en miniatyrvärld som endast den som stannar upp kan ta del av. Leken i balansen mellan konstverket och dess publik skapar en spänning som påverkar hur det upplevs. Traditionellt sett förväntas konst betraktas från avstånd och med försiktighet, men när de istället uppmanar betraktaren att gå nära och interagera ändras balansen. Betraktarens kropp styrs i rummet och ett småskaligt format ändrar på så vis interaktionen mellan betraktare och konstverk. Det dirigerar blicken och aktiverar publiken i utställningsrummet. Besökaren måste närma sig konstverket, kanske till och med fysiskt interagera med det. Betraktaren behöver aktivera sina perceptiva sinnen för att se konstverket och kan på så vis bli innesluten av verket genom att utesluta omvärlden.
View mastern som rum
View mastern, bildkikaren som visar bilder i stereoskopi, lyfts upp och blickas in i för att se fotografierna som presenteras däri. Den som ser på fotografierna blir nu avskärmad tillsammans med konstverket, och bläddrar sig genom bilderna i sin takt. Blicken blir privat. View mastern begär av åskådaren att använda sig av verket för att kunna uppfatta vad det visar. Betraktaren dras på så vis in i den lilla alternativa värld som view mastern erbjuder och har möjlighet att för en stund frånkopplas från makrokosmos genom att studera scenen inuti konstverket. När besökaren skådar in i det mikrokosmos som byggts upp skapas en immersiv upplevelse.
Eftersom fotografierna i en view master presenteras i en cirkulär ordning, blir det omöjligt att hoppa över fotografier eller börja i en annan ordning. Till skillnad från att presentera fotografiet i ett gallerirum, där publiken själv styr vart denne ska titta och vad som verkar intressant eller ointressant att undersöka. I view masterna är det istället konstnären som styr ordningen på bilderna och hur det är tänkt att se dem.
I view mastern leds och avgränsas blicken mot fotografierna och bort från omvärlden. Blicken får bli privat, och den som blickar in blir inte distraherad av rörelser som sker runtomkring. Genom att ta del av ett konstverket i den här formen finns på så vis möjligheten att bli omsluten av verket, vilket gör att det trots sin storlek har en immersiv effekt.
Den fotografiska filmen
Ett uppvärmt fotografiskt 120 films positiv presenteras på en mindre ljuslåda tillsammans med ett förstoringsglas. När fotografiet presenteras i sin ursprungliga storlek uppmuntras åskådaren att närma sig bilden för att kunna se vad motivet egentligen föreställer. Endast förstoringsglaset ger en möjlighet att visa vad som egentligen avbildas. Blicken fästs vid fotografiet. Formen för presentationen kräver fokus för att upplevas, och uppmanar till interaktion. Att tvinga betraktarens blick att fokusera för att kunna upptäcka detaljrikedomen, kan vara ett effektivt sätt att fånga och innesluta betraktaren i verket. Eftersom det lilla konstverket kräver fokus och kontemplation, en paus och en långsamhet, kan det skapa en immersiv effekt hos åskådaren.
Källförteckning:
Magasin III – Pipilotti Rist, Deine Raumkapsel (Din rymdkapsel)
https://www.magasin3.com/artwork/deine-raumkapsel/multimedia-943-img/
Art Orbit – Pipilotti Rist: overrated underpants?