Always Starts With an Encounter
Konstnärligt kandidatprogram i fotografi, årskurs 1
I Always Starts With an Encounter utgör mötet en samlande punkt för de arton studenter som går ut sitt första år på HDK-Valands konstnärliga kandidatprogram i fotografi 2024. Titeln är lånad från fotokonstnären Eileen Quinlan vars bok med samma namn handlar om ett möte över tid och rum två konstnärer emellan. Mötet blir här en möjliggörande kraft. Detsamma gäller för HDK-Valands fotostudenter i de möten som präglat första året på utbildningen. Ett av de möten som uppstår genom Always Starts With an Encounter är det med publiken, där bilderna bjuder in oss som betraktare att observera och reflektera över det som vi kanske har försummat, glömt eller valt att blunda inför. Under året har processer satts i gång som berör både den som skapat arbetet och den som tar del av det. Olika teman och uttryck har getts plats och behandlats genom en stor variation av metoder och tekniker. För studenterna är HDK-Valand också platsen för första mötet med en treårig högskoleutbildning i fotografi och i och med detta har nya perspektiv – både teoretiska och konstnärliga – introducerats och kommit att göra avtryck.
Arbetena vittnar om konfrontationen med personliga prioriteringar och värderingar och om mötet med människor, djur och platser i nutid, dåtid och i det iscensatta rummet. Här finns utrymme för det som upprör och det som roar – det intima, det tänkvärda, det rörande, det politiska och det vackra. Och slutligen, någonting helt centralt i sammanhanget, och det är mötet mellan arton individer som har träffats och blivit en klass. En klass som sida vid sida experimenterar, debatterar och bryr sig om den fotografiska bilden i all dess mångfald, krånglighet och kapacitet.
/ Kerstin Hamilton, lärare i gestaltande fotografi, Konstnärligt kandidatprogram i fotografi, årskurs 1
Medverkande studenter:
Ida Bengtsson, Rasmus Bengtsson, Sine Brik, Simon Johannesson, Gustaf Johansson, Abdar-Rahma Manouchi, Ditte Blom, Tova Nyberg, Marie Paulsson, Stian Aleksander Rasmussen, Robin Isidor Rydén, Truls Svenningsson, Isak Uitto, Sebastian Vetsch, Smilla Weber, Olivia Westling, Helén Wettergren, Rita Wigzell.
Ida Bengtsson — Integritet bakom persienner
Ida Bengtsson utforskar teman som integritet, identitet och det privata. Integritet bakom persienner representerar ens inre lust att styra sin självbild. Genom att som kvinna porträttera sig själv – på sina egna villkor – blir verket en uppmaning att ta kontroll över bilden. Persiennen fungerar likt ett filter: det skapar frustration, då betraktarens begär att se hela bilden inte tillfredsställs. Detta väcker frågor om vad vi som individer väljer att visa och dölja.
Rasmus Bengtsson — There Must Be Reasons Why the Leaves Decay
Relationen mellan människa och natur sågs en gång som självklar. Nu framstår den som främmande och exotisk. Resultatet är en känsla av förlust. Med detta projekt vill Bengtsson förmedla en känsla av sökande efter naturen och det spirituella. I verket mystifieras naturen och vi bjuds in till en värld som kan framstå som obehaglig. Sökandet blir en resa mot att återfinna och förstå den andliga kopplingen till vår omgivning, där betraktaren uppmuntras att ifrågasätta sin egen relation till naturen.
Sine Brik — i am trying to know you, i am trying to know you better
Sine Briks i am trying to know you, i am trying to know you better udforsker omsorgen og tiden indlejret i et stykke arvet broderi. Gennem scanninger og nænsomme gentagelser undersøges det hvordan håndværket bærer spor af følelser og bevægelse. Som titlen antyder, kredser arbejdet om et ønske om at komme tættere på. Tættere på et levet liv, et aftryk af en bedstemor, som måske er vævet ind i broderiet.
Simon Johannesson — Alla pizzerior i Göteborg
Simon Johannesson har genom sitt pågående projekt dokumenterat in- och utsidor av pizzerior i Göteborg. Han har samtidigt samlat in pappersmenyer från varje ställe med fokus på de individuella pizzeriornas estetik och fenomenet som den svenska pizzerian är. Verket syftar till att bevara och arkivera dessa unika identiteter med ett hopp om att de konkurrerande kedjorna inte tar över stadsbilden. Dummyn i videon är en skiss på hur verket kommer att presenteras i en framtida bok.
Gustaf Johansson — Tre möten (1999)
“25 år senare tar jag tre självporträtt. Ett möte mellan nu och då uppstår.“
Tre möten (1999) består av stillbilder ur Gustaf Johanssons familjs videoarkiv. Han har använt sig av en fotografisk teknik där flytande emulsion applicerats på japanskt kozopapper.
Abdar-Rahman Manouchi — All that lives, lives forever. Without end, eternal, deathless.
Genom att utgå ifrån ett familjearkiv skapar Abdar-Rahman surrealistiska nytolkningar som utforskar kontraster och samspel som uppstår mellan två individer över tid och rum. Den transformativa, konstnärliga processen ingjuter det vardagliga med en överjordisk estetik och formar något som är djupt kopplat till en individ och en privat värld.
Ditte Blom — Vi leder alle efter noget
Når vi ser et fotografi, har vi ifølge Roland Barthes en tendens til at tro, at vi ser direkte på virkeligheden. Vi glemmer for en stund fotografiet, og at det er en konstruktion. Ved at genbruge fundne fotografier vil Ditte Blom i sin billedserie, med hjælp af en abstrakt fortolkning af passepartouten, belyse fotografiets essens. Hun insisterer på at tilbringe tid med fotografiet, og vender og drejer det, for at give beskueren mulighed for at reflektere over, hvilke subjektive tilvalg og fravalg, der ligger bag ethvert fotografi.
Tova Nyberg — Hardcore Soft Porn
I Hardcore Soft Porn har Tova Nyberg använt amatörporrfilm från nätet som negativ i det analoga mörkrummet. Genom den här processen skapas stillbilder som påminner om fotografi med lång slutartid, en effekt som är resultatet av de ”rörliga negativ” som filmklippen utgör. Verket utforskar gråzonen mellan kärlek och sex med hjälp av gråskalan i bilderna och Nyberg ställer sig frågan: letar vi efter kärlek på fel platser?
Marie Paulsson —
Stian Aleksander Rasmussen — Growing Love
I verket Growing Love har Rasmussen undersøkt symboler og steder hvor minnet om kjærlighet bevares i trær og planter. Rasmussens interesse for naturens forhold og egenskaper mennesket assosierer med naturen, har ført han inn i denne rettingen av undersøkende. Barken/planten som vokser rundt beskjæringen av et hjerte, kan sees på som en form for helbredelse, beskyttende og forvaring av arr, som et minne vi mennesker også vokser med. Følelsen av kjærlighet som en gang var eller fortsatt er.
Robin Isidor Rydén — Diary
Som Roland Barthes beskriver i sin bok Camera Lucida har fotografiet en kapacitet att representera det förflutna i nutid. I Diary har Robin Rydén utforskat mänsklig relation och cirkulär tid med hjälp av arkivmaterial. Genom att läsa och ta del av Helen Duffs dagböcker i Riksarkivet har Rydén, född trettio år efter Duffs död, sammanfört två liv. Verket utgörs av diptyker där två främlingars egen dokumentation från olika epoker sammanförs.
Truls Svenningsson — The Eyes of Others
Svenningsson utforskar behovet för mystik och hur det påverkar vår syn på oss själva i relation till andra varelser. För den sekulariserade människan blir logiska förklaringar ofta svaren på livets förunderligheter. Förklaringar som även påverkar det språk som utgör hennes verklighetsuppfattning; frigjord från dåtidens villfarelser.
Trots detta skaver något. En rädsla att det där språket, som blivit hennes verklighet, förenklat saker så till den grad att något viktigt blivit förbisett.
Isak Uitto — Änglar
I det pågående arbetet Änglar undersöker Isak Uitto det mänskliga behovet av att bli sedd och älskad. De svartvita porträtten och stillebenen möts i en ologisk och känslostyrd, men samtidigt strukturerad bildserie. Kaoset har fått sin struktur genom det studiobaserade, repetitiva tillvägagångssättet. Verket är ett sökande efter den omöjliga trösten. Här existerar det upphöjda sida vid sida med det vardagliga, vilket gestaltas genom bisarr och banal symbolik.
Sebastian Vetsch — Seeing Through Cloth
Serien handler om samspillet mellom klær og identitet. Velger man å kle seg etter komfort, trend, praktikalitet, tilgjengelighet, tilhørighet eller er det en uttrykksform? Hvilke fordommer, antagelser eller tanker dukker opp hos tilskueren når vi kun kan se det overfladiske og ikke det som gjør et klesskap personlig, nemlig brukeren. Serien består av tre flate, intuitive lappetepper av klær, fotografert ovenfra.
31.TOM 23 years – 32.SINE 32 years – 33.ISAK 24 years
Smilla Weber — Håll mig hårt och släpp mig aldrig
År 1911 dränkte sig de två tonåringarna Lisa Ström och Lilly Sundberg tillsammans i Hammarby sjö i Stockholm. Författaren Mian Lodalen skrev år 2020 en bok byggd på händelserna där hon använt sig av det arkivmaterial som bevarats. I ett avskedsbrev som Lisa och Lilly lämnade efter sig framgick det att de med största sannolikhet var ett kärlekspar. Med arbetet Håll mig hårt och släpp mig aldrig vill Smilla Weber hedra Lisa och Lilly och föra deras minne vidare.
Olivia Westling — I’m Not What I Think I am
I I’m Not What I Think I am tar Olivia Westling avstamp i hur spegeln och bilden påverkar vår självbild i samtiden. Susan Sontag menar att fotografera andra är en akt av våld; i sitt arbete utforskar Westling om självporträttet bär på samma våldsamma natur. Genom speglarna i verket möter betraktaren både konstnärens självporträtt och bilden av sig själv. Dessa bilder tillsammans riktar blicken mot en ”över-självmedvetenhet” och tvingar betraktaren att ställa sig frågan om vem de ser.
Helén Wettergren — de långa linjerna
Helén Wettergrens verk väcker frågor om livets förgänglighet, om tid som går och vad som består. Hon har närmat sig sin egen historia genom ett utforskande av det egna familjearkivet och i urvalsprocessen har blicken tillbaka fått vara styrande. Blir man som betraktare också sedd i mötet med arkivbilden? Här introduceras platser och människor vars livsberättelser sträcker sig tillbaka i tiden och genom att placera sig själv i arbetet skapar Wettergren en dialog över tid och rum.
Rita Wigzell — Hospital Bed: Echoing
Med bilder från sjukhusarkiv närmar sig Rita Wigzell den döende kroppen genom spåren som lämnas i lakanet den vilar på. Kroppar ger avtryck i lakanet, fläckar ner det med sin smuts och sina sår. En sjuk kropp lämnar mer spår än en frisk. För Wigzell är lakanet en passiv mottagare av människornas liv, där minnen och historier sitter kvar.
För att förstärka fläckarnas betydelse har Wigzell arbetat med en fotografisk teknik där bilder skrivits ut och överförts till lakanet med lösningsmedel.