Det snäva Tunbjörklandet
I boken Home återvänder fotografen Lars Tunbjörk till sin hemstad Borås och miljöerna han växte upp i. Han besöker också andra platser som han tycker liknar det landskap som präglat honom under hans barndom. Den fotografiska traditionen av att vända hem är ett intressant tema som återkommer hos många fotografer – att återvända till sin sin uppväxt, för att hylla eller rannsaka.
Lars Tunbjörks dokumentation av sin barndoms hemmiljö påminner om min egen trots att min barndom utspelade sig långt senare. Jag känner igen mig i miljöerna och i vad bilderna uttrycker. Uppväxtmiljöer genererar olika känslor i oss – längtan, nostalgi och kanske ambivalens. Den är en del av vår identitet. Tunbjörk har alltid väckt mycket känslor. Bilderna utmanar oss. Är det så här vi vill skildra Sverige?
Tunbjörks bild av Sverige idealiserar inte. Han återvänder med en tom och hård blick. Jag ser nästan uteslutande fasader, ytor, vägar eller utomhusmiljöer. Färgglada ytor i starkt ljus. En känsla av ensamhet vilar över bilderna. Kanske är Tunbjörks blick på den kala miljön ett tecken på en distans. Ett mellanrum som blir svårt att sätta ord på, något som inte känns riktigt rätt.
Några år efter Tunbjörks bortgång 2015 visades den retrospektiva utställningen Tunbjörklandet – blicken från sidan, på Fotografiska museet i Stockholm. Ordet Tunbjörklandet är intressant. En fotograf, ett land, en nation. Fotografen som fångar Sveriges själ stämmer ganska bra. Tunbjörks fotografiska språk förändras mellan olika arbeten från en dokumentär tradition till något mer surrealistiskt och absurt. I Landet utom sig finns annan blick på Sverige och den svenska tillvaron som är påväg att förändras i takt med konsumtionssamhällets utveckling. Har Tunbjörks fotografier varit betydande för identitetsskapandet av den svenska identiteten? Tanken om att en fotograf fångat en hel nation kanske i sig kan låta ganska enkelt, kanske till och med naivt. Kanske finns det något mer personligt bakom den värld som han fångar. Den oundvikliga subjektiviteten. Tunbjörk är öppen med att hans verk handlar om honom själv. Vi betraktar Tunbjörklandet, en bild av Sverige utifrån Tunbjörks blick. När vi tittar på hans bilder tittar vi alltid utifrån olika sätt och blickar.
Jag tittar på Tunbjörks verk utifrån min position som svensk och uppväxt i Sverige. Men jag besitter också en position som internationellt och transrasialt adopterad. En indisk, brun kvinna som är uppvuxen i en vit kontext. Det gör något med min läsning, ringar in komplexiteten i att leva som transrasialt adopterad i Sverige. Känslan av att befinna sig emellan flera identiteter. I ett mellanförskap. Vad händer med den svenska kulturella identiteten hos en adopterad? Vad händer när vi upptäcker osvenskheten i det svenska?
Tunbjörklandet är ett skyddat land i en oskyldig värld. Jag visste inte hur det var utanför mitt område. Jag reflekterade sällan på varför alla klasskamrater och lärare under min skolgång var vita. Jag förstod aldrig varför den där ungen kallade mig svartskalle. Ingen förklarade för mig. Tunbjörklandet är snävt. Kanske lämnar det ute det riktiga landet. En imaginär bild av Sverige och vad det en gång var.
I mitt verk Vi är glada att placera en flicka i ditt hem talar jag om adoption. Tunbjörk är en tydlig referens med motiv som fasader och hus. Verket behandlar byråkrati och kulturella förskjutningar. I mitt skapande bland hus och pärmar försöker jag prata om mitt land som adopterad. Känslan av mellanförskap. När jag ser de kantiga enformiga pärmarna tänker jag på när jag går igenom en plats och ser likadana hus, människor och familjer. Bristen på mångfald. Färgerna gul och blå återkommer i flera bilder på både hus och pärmar. Den väl igenkända kombinationen av färger påminner om Sveriges flagga och vad den symbolen ger för konnotationer till nation och historia.
Att vara adopterad ger mig en speciell sökande blick när jag betraktar delar av Tunbjörk andra fotografer som på något sätt relaterar till identitet. Precis som Tunbjörk vänder om mot sin barndoms hemmiljö kan också vi återvända för att ta tillbaka makten över vår historia och identitet. För om vi ska vara ärliga så är identitet endast en social konstruktion men ändå har den så stor påverkan på oss. När vi därför tar del av fotografi kan vi tolka den svenska identiteten utifrån dess representationer och även skapa något eget.
Bibliografi:
Bobeck, Emma, ”Vi är glada att placera en flicka i ditt hem”, 2018
Lai-Tuen Chau, Lucy, Transracial Adoption: “All you need is love…?”: What happens to cultural identity in transracial adoption? https://www.academia.edu/11452335/All_You_Need_Is_Love (hämtad 2021-02-10)
Tunbjörk, Lars, Home. Gottingen, Steidl, 2003
Tunbjörk, Lars, ”I LOVE BORÅS”. Steidl, 2007
Tunbjörk, Lars, Landet utom sig. Stockholm: Journal, 1993
Tunbjörk, Lars, Moderna Museet. https://www.modernamuseet.se/stockholm/en/exhibitions/lars-tunbjork/ (hämtad 2020-09-17)