En fenomenologisk betraktelse av Joanna Piotrowska’s Frowst

Text: Erik Gustafsson

Som ett svar på det växande intresset för fotoböcker anordnas varje år en rad tävlingar där fotografer och konstnärer kan skicka in en dummy, det vill säga ett fysiskt exemplar av boken där idén fått innehåll och form. En av dessa tävlingar är The First Book Award, som har funnits sedan 2013. Bakom tävlingen står Mack Books och vinnaren får trycka en upplaga på förlaget. År 2014 vann den polska fotografen Joanna Piotrowska med sitt projekt Frowst.

Översätt till svenska betyder titeln kvav eller instängd luft, och boken tar sig an frågor som rör hemmet och familjen. Boken innehåller trettiofyra svartvita fotografier, både vertikala och horisontella. Layouten följer ingen tydlig struktur annat än att alla bilder är tryckta ända ut i kanten på papperet. Ofta lämnas dock en bit av det vita papperet bredvid eller under fotografiet som en sorts inramning. Det ger en känsla av att bilderna skulle vara monterade eller presenterade på en vägg. Papperet är matt och de svarta försättsbladen bär moarémönster. Fotografierna visar genomgående porträtt av människor i olika situationer och miljöer, inomhus eller utomhus i närheten av hemmet. Den mer eller mindre fysiska interaktionen mellan två personer återkommer i nästan varje bild. Ibland framträder den ena personen ytterst subtilt i form av en hand som greppar tag, rör vid eller håller upp den andras huvud. Fotografierna visar vad som tycks vara en grupp familjemedlemmar i och kring olika hemmamiljöer, men i slutet av boken står att alla karaktärer som uppträder i boken är fiktiva. Detta rubbar min läsning av boken, eftersom det jag trodde var dokumentära bilder visade sig vara iscensatta relationer och situationer. Jag fokuserar istället på hur jag upplever boken och ser en möjlighet att utforska bildernas visualitet.

Jag kan inte undvika att föreställa mig själv i många av fotografierna, och inser efter ett tag att situationerna kan komma att ligga till grund för framtida deja-vu-upplevelser. Det är som om vi konstruerar bilden av oss själva genom andras representation, och att vi återskapar dessa bilder i framtiden. Frowst gestaltar något som jag tror de flesta familjer kan relatera till, nämligen balansen mellan närhet och avstånd, samt att fungera tillsammans under ett tak och andas samma instängda luft.

Jag fastnar speciellt för ett fotografi där en kvinna sitter vid sängkanten och bredvid henne ligger en yngre man. Hon lutar sig försiktigt framåt, ler lätt och tittar på honom. Han tittar upp i taket. Hennes svett rinner från håret, ner bakom örat och kamerans blixt får det att blänka till. Jag har svårt att se om hennes vänstra hand nuddar hans högra axel. Kanske är den så nära, utan att nudda, att de känner den vibrerande energin däremellan? Deras knutna nävar och den bäddade sängen förstärker laddningen som jag har skapat i min fantasi. Händerna vittnar om att något har skett, eller om något som kommer äga rum. Jag undrar om de är mor och son, vänner, eller om de ingår en sorts kärleksrelation. Tvetydigheten håller mig kvar; förtrollad av allt det obestämbara i fotografiet, allt jag inte ser. Jag projicerar mina fantasier i glipan mellan dem och fulländar det som lämnats ofärdigt.

Denna fenomenologiska bildstudie faller på sin plats när en omedelbar förståelse av fotografiet verkar omöjlig. Enligt Edmund Husserl, filosofen som myntade uttrycket fenomenologi i början av 1900-talet, synliggör bilder något som de själva inte är. Eftersom den fotografiska bilden är ett fragment – ett utsnitt och en detalj – som separerats från tid och rum, skapas ”obestämbara ställen”, och enligt den polske filosofen Roman Ingarden är dessa inneboende hos varje bild.

Curatorn Anca Rujoiu skriver i en text om sin upplevelse av Frowst och referar till W. J. T. Mitchell som, i likhet med Roman Ingarden, förklarar att bilder inte bara är passiva bärare av mening eller maktverktyg, utan att de också uttrycker en vilja och ett begär. Det behöver inte alltid vara synligt utan begäret kan också manifesteras av sin frånvaro. Det som inte är synligt i bilden väcker också nyfikenheten hos betraktaren – begäret att få se. En spänning och förväntan uppstår i gliporna och i gränslandet mellan vår fantasi och det onåbara. Roland Barthes beskriver det väldigt väl i boken Textasen. Om textens njutningar:

”Är inte kroppens mest erotiska punkt den där kläderna uppvisar en glipa? I det perversa (som är den textuella lustens rike) finns det inte några ”erogena zoner” (ett uttryck som är så påfrestande); det är det oregelbundna som, liksom psykoanalysen har uttryckt det, är det erotiska: det är huden som glimmar till mellan två plagg (byxorna och tröjan), mellan två sidor (den halvöppna blusen, handsken och ärmen); det är detta glimrande som förför, eller snarare; iscensättandet av ett framträdande‐försvinnande.”

Bokobjektet bär på en spännande egenskap i det att man kan träda in i dess innehåll. I likhet med en skulptur aktiveras betraktaren genom att bläddra i boken och den fysiska beröringen skapar en intimitet. Olika typer av papper har skilda struktur och tyngd och upplevs olika. Jag skrev förut om bokens innehåll, men vill avslutningsvis lyfta fram att även dess yttre aspekter har en stark inverkan på mig. För mig är det viktigt att boken – utan att ens öppna den – fungerar som ett objekt, precis som ett konstverk i ett galleri. Frowst’s omslag är klätt i ett svart semi-blankt papper där titeln är folierad i silver och placerad upptill centrerad. Den kan liknas vid ett folkligt familjealbum, en genre som i en viss mening hör till en svunnen tid. Samtidigt känns den förbjuden, nästan helig, som att den bär på mörka hemligheter. Kanske är det bokens svarta omslag som, likt de obestämbara ställena i fotografierna, återigen sätter igång min fantasi.

Det blir dörren in till gränslandet mellan mig och Frowst, platsen där vi möts, via kroppen, men samtidigt långt bortom dess gräns. Där räcker orden inte till, men jag minns Mark Rothkos ord: ”Silence is so accurate”.

Källförteckning:

• Adams, Robert. Art can help, Yale University Press, 2017.
• Barthes, Roland. Le plaisir du texte, (Editions du Seuil, 1973), svensk översättning Daniel Pedersen, Textasen. Om textens njutningar.
• Huber, Hans Dieter. Bild Beobachter Milieu. Entwurf einer allgemeinen Bildwissenschaft (Ostfildern-Ruit: Hatje Cantz, 2004)
• Husserl, Edmund. Phantasy, Image Conciousness, and Memory (1898-1925), översatt till engelska av John B. Brough (Dordrecht: Springer, 2005.)
• Lockemann, Bettina. Ett fenomenologiskt betraktelsesätt av fotoboken, A Phenomenological Approach to the Photobook, in: »Imprint. Visual Narratives in Books and Beyond«, ed. by Hans Hedberg/Gunilla Knape/ Tyrone Martinsson/Louise Wolthers, Götheborg 2013, Art and Theory Publishing, 83–127.

Bildreferenser:

• http://78.media.tumblr.com/afd927ec4f18827d540e23e2749b3cb2/tumblr_n4lar2KxhO1tv7p1jo4_r1_1280.jpg