Erfarenhet som metod
Hur förhåller sig konstnären till sitt material och kan en konstnärlig process starta i materialet?
Under ett samtal pratade en kollega om hur hon ofta känner att hon börjar sina projekt i “fel ände”. Hon beskriver sin arbetsprocess som lustfylld när hon får arbeta fritt utan att vara begränsad av en förutbestämd idé. Problemet menar hon, är att hon förväntas ha en idé om vad hon ska göra innan hon påbörjat arbetet. Jag känner igen mig och tänker på att konstskolan sällan diskuterar olika arbetssätt och att det inte finns ett enda sätt att arbeta som passar alla. Inte sällan förväntas vi utgå från ett koncept, göra research och samla referenser som relaterar till den förutbestämda idén, för att sedan planera och till sist utföra arbetet. Många accepterar detta utan att egentligen ifrågasätta om det är så man vill arbeta. För mig har det tagit fyra år påkonstskola att inse att jag inte behöver utföra mitt konstnärliga arbete på det här sättet. Det är okej att inte fokusera på syfte och koncept när man påbörjar ett projekt. Man behöver inte tänka på resultatet innan man kommit till start. Jag är intresserad av material och metod och låter det vara utgångspunkten för mitt arbete.
I boken The Reflective Practitioner: How Professionals Think In Action menar filosofen Donald A. Schön att man reflekterar över vad man gör, redan i själva utförandet av något (reflektion-i-handling). Det är i den konstnärliga arbetsprocessen konstnären ser vad som fungerar och inte. Det sker genom att vara uppmärksam på sitt material, kunna zooma ut och in, se helhet och detaljer, och låta verket vecklas ut framför sig. Reflektionen sker i processandet av något och enligt Schön innefattar reflektionen tankar om osäkerhet, instabilitet, originalitet och värdekonflikter. Men det förutsätter att konstnären har en viss erfarenhet sedan tidigare. För att förstå den aktuella handlingen krävs kunnandet att se likheter och skillnader från tidigare handlingar eller händelser (kunskap-i-handling). Denna praktiska kunskap är en förhöjd uppmärksamhet; man handlar utifrån det man tidigare sett eller gjort.
Vad händer under ett konstgörande?
Skulptören Britt Ignell har producerat ett ljudklipp som hör till en av hennes skulpturer. Det betraktas som ett abstrakt ljud som påminner om vågor eller tunga andetag. Ignell låg under ett tjockt täcke i tre veckor för att få ihop det som slutligen blev ett sex minuters ljudklipp. I en intervju i boken Tiden som är för handen, beskriver Ignell hur hon brottades med att få tekniken att fungera, med att få ljudet att låta autentiskt samt med att stänga ute andra ljud som ville tränga igenom. Idag finns det färdiga ljud att hämta på internet. Varför valde Ignell inte en lättare väg?
“När jag får en idé som ska uttryckas, till exempel andetagen, vill jag förankra den i hela mig. Jag vet inte precis vad jag menar förrän jag har omsatt det och lyft ut det ur huvudet. Idén mognar under tiden jag handskas med den.”
Ignell menar är att hon måste utveckla idén från att vara en tanke i huvudet till att bli en praktisk handling. Tanken måste övergå till en kroppslig erfarenhet. Med begreppen kunskap-i-handling och reflektion-i-handling vill Schön visa att kunskap inte bara uppstår utifrån tankeverksamhet. Han ifrågasätter uttrycket “tänka först och handla sedan” och menar att kunskap är något som uppstår när tanke och handlande sammanfaller. Vi måste ta med våra teoretiska kunskaper in i praktiken, rent fysiskt utföra för att förstå. Kunskap i handling är alltså en blandning mellan teori och praktik där man kan säga att vårt vetande ligger i vårt handlande. Med thinking on your feet och learning by doing menar Schön att vi tänker på vad det är vi gör medan vi gör det, så som exempelvis när fotografen uppmärksammar sin omgivning och reflekterar över ljuset i sina bilder under själva fototillfället.
Hur bemöter konstnären olika metoder och tekniker? Hur reagerar huvudet och handen på olika fysiska material? När Ignell andades i mikrofonen under täcket, kunde hon reflektera över vad som uppstod i situationen och förena kropp, idé och teknik. Både materialet och tekniken påverkar henne i det kroppsliga handlandet. Ignell beskriver hur hon brottas med tekniken och att få ljudet att låta rytmiskt. Schön påpekar att vi sällan reflekterar när det vi utför går bra. Det är när vi misslyckas med något vi börjar tänka på vårt handlande. Ignell vet att hon behöver uppleva något för att komma vidare i processen. Kanske för att komma på eller upprätthålla det hon finner intressant i sitt arbete. Om ingenting blir utmanande eller svårt, om man aldrig misslyckas, blir man lätt uttråkad. Något i Ignells process visar att hon har reflekterat i sin arbetsprocess, medvetet eller omedvetet. Schön menar att medveten reflektion-i-handling i många fall kan störa det pågående tankemönstret och göra mer skada än nytta. Genom att låta handlingen vara fokus och intuitivt testa sig fram med material och teknik kan reflektion ske på ett omedvetet plan. Ignell är förstås medveten om att det finns andra, smidigare sätt att nå samma önskade resultat, men hon måste låta görandet stå i centrum för att komma fram till meningen med verket. En mening kan också vara verkets tillblivelse i sig. Genom att vara uppmärksam i görandet, låta tanke och handling sammanvävas, får man kunskap i form av erfarenhet.
Källor:
Bondesson, Nina; Holmgren, Marie. Tiden som är för handen. Göteborg: Elanders, 2007.https://docplayer.se/125194-Tiden-som-ar-for-handen.html (hämtad 09-04-20).
Carpelan, Kira. Den intellektuella handarbetarens rävsax. Paletten, 2019. http://www.kiracarpelan.se/Kira%20Carpelan.pdf (hämtad 09-04-20).
Mogensen, Lars. Filosofiska rummet, Uppmärksamhet. Sveriges Radio P1, 2020. https://sverigesradio.se/avsnitt/1449191 (hämtad 09-04-20).
Schön, Donald A. The Reflective Practitioner: How Professionals Think In Action. 11. uppl. Aldershot: Arena, 1995.