Känslor för mjuka veck i sammet - Draperiernas fängslande närvaro i fotografins värld

Text: Linda Nybom

Lamporna lyser behagligt svagt tills de tonas ned helt. Tystnaden blir påtaglig och ridån öppnas. Salongen är plötsligt laddad och det är nu du förflyttas till en annan värld. Dramatikens gardiner har lyfts och här bildas en tröskel in till det okända. Det är gardiner, draperier eller ridåer jag kommer att stanna vid i den här texten.

Det är något med lager av mjuka, veckade kulisser som lockar fram känslor, genomsyras av mystik och löften. Det vardagliga kan förvandlas till något vackert men samtidigt hotfullt. Ett ögonblick av övergång. Draperier kan fungera som en tröskelns väktare och signalera att något magiskt är påväg att hända. Förhänget, synonymt till gardin och ridå. Ser jag dessa motiv hos andra fotokonstnärer, eller i annan linsbaserad media, får jag hjärtklappning. Varför?

Beror det kanske på en estetik som etsats sig fast i mitt medvetande efter en viss TV-serie som drabbade världen 1990? Det är såklart den kultförklarade psykologiska thrillerskräck-, såpopera-, komedin med surrealistiska element- Twin Peaks. Skapad av den nyligen bortgångne TV- och filmregissören som för evigt gjort avtryck, David Lynch. ”The Red Room”, en plats i TV-serien, laddad med mörker och mystik är kanske den mest ikoniska interiören som Lynch skapat. Rummet är en minimalistisk kammare med röda sammetsgardiner från golv till tak. Ett rum fritt från tid och logik, men med en klang. En plats bortom språket.

Vad finns det för mångbottnad mening bakom de tunga sammetstygerna? De fungerar som en metafor för slöjan mellan det okända och det kända, det osedda och det sedda. Draperier döljer något. I David Lynch visuella värld blir gardiner en markör, en portal som både döljer och avslöjar någonting. Likt en korridor mellan världar, en ceremoniell utgång mellan det inre och yttre och där dessa två motsatser tillslut luckras upp. När du kliver igenom är du en annan, skriver kulturskribenten Joni Hyvönen om David Lynch läckande interiörer.

Dröm och verklighet skulle upplösas. Jag läser rubriker om att Lynch var den sista surrealisten och han blir kallad för surrealismens mästare. Surrealismens hållning handlade om ett nytt seende, att också här som i Lynch suggestiva världar, vända sig inåt istället för utåt. Inspiration hämtad av Sigmund Freud och psykoanalysen där fokus låg på det undermedvetna, själens dolda sidor. När surrealisten André Breton såg målningen Barnets hjärna av Giorgio de Chirico, blev han tydligen helt tagen och köpte den till sin samling. Målningen kom att få avgörande betydelse för många av surrealisterna. Verket som präglas av en drömsk stämning, har ett draperi som döljer och hindrar oss att se in i rummet. Som en markör för avstånd. Det vi ser är en blundande man, tydligen en fadersgestalt med tidsenlig mustasch, en gul bok med ett rött band emellan och i bakgrunden en öde byggnad. Var det en avbild av en dröm eller verklighet?

Om vi stannar till vid David Lynch säregna visuella drömvärld kan vi tydligt se att han gärna återkom till symboler som plockade ur den surrealistiska rörelsen. Speglar och spegelvärldar där människor talar baklänges och ingenting är vad det ser ut att vara. Dubbelgångare och dolda identiteter. Den publika personen som krockar med den privata. Han skapade världar som kunde upplevas bekanta men också oroande. Symboler, inte bara som narrativa grepp, utan som känslomässiga triggers. Undermedvetna känslor av rädslor eller önskningar. I filmen Blue Velvet från 1986 har draperierna en tung visuell påverkan som både känns och upplevas snarare än att vi förstår. Men inledningsvis möter vi också ett avskuret öra vilket kan avläsas som en direkt kopplingar till Den Andalusiska hunden. En 16 minuter lång film av regissören Luis Buñel och den surrealistiske konstnären Salvador Dalí som innehåller kroppsstympning.

Mina tankar fastnar vid begreppet dualitet som innebär tron på två motsatta principer. Kropp- själ, himmel-helvete, gott-ont, två sidor av ett mynt. Är det kanske dualiteten i draperiers avsikt och agens som lockar så? Framför eller bakom, något som ska hända eller redan har hänt, det dolda eller det synliga. I David Lynch icke-linjära berättarstruktur förekommer ofta att skådespelarna kan ha två karaktärer, eller att två skådespelare är samma person, berättelsen befinner sig i parallella universum. Ett mordmysterium möter en kärlekshistoria, djupa skuggor och starka ljus. Lynch surrealistiska visuella värld genomsyras av spänning, mystik och löften som stimulerar varje sinne med laddade miljöer och medvetna färgval. Rött som ständigt återkommande färg, om än det är på målade läppar eller som draperier. Hittar att primärfärgen röd använts genom historien för att signalera status men också varna. En pulserande energisk färg som stått symbol för kärleken men också ilska, kraft och fara. Den representerar hjärtats djupaste känslor och livets eld.

Vi kan ta hjälp av estetiken, läran om varseblivning och sinneskunskap för att förstå frågeställningen om draperiers fängslande närvaro inom fotografin. Den danska medieforskaren Kirsten Drotner menar att estetiken överför det vi erfar och gestaltar våra erfarenheter. Hon har myntat begreppet ”Att skapa sig själv” och betonar att sammanlänka det omedvetna med det medvetna. En sådan sammanlänkning måste få existera för att människan ska kunna utvecklas och finna sin identitet. Det sublima inom estetiken är en blandad känsla som kan framkalla både ångest och njutning. Men inte att förglömma… Fantasin är en förutsättning för sublimitet som filosofen Immanuel Kant har sagt. ”Natten är sublim och dagen är skön.”

Ser ett fotografiskt verk av Annika Elisabeth von Hausswolff som fastnar på näthinnan. Titeln är Now You See it, Now You Dońt. Stämningsfullt och mystiskt med ett latent hot. Veckat tyg som upptar bildytan där ljuset ser ut att komma bakifrån. Jag sparar bilden som inspiration till kommande fotoprojekt. Jag fastnar också vid Cristina Corals fotografiska arbete The Other Part of Me. I serien med fotografier används tunga sammetstextilier som får mitt innersta att vibrera. Röda, gröna och blå draperier där en arm, hand eller hår tittar fram. Coral skapar dessa scener, för att reflektera över just tudelningen mellan det goda och det onda, realism och idealism. Eller galleristen och fotokonstnären Nina Worrens verk Blue Velvet som jag såg på Galleri Format i Malmö. Ett ljusblått mjukt veckat sammetstyg, helt utfallande innanför ramen. Verket får mig att stanna till länge och som jag återkommer till flera gånger. Worren arbetar med förhållandet mellan det inre sinnet och det yttre landskapet. Jag vill lyfta begreppet synkronicitet myntat av psykologen Carl Ljung och som betyder närvaro av meningsfulla sammanträffanden som inte verkar ha någon grund, ofta i nära relation till kreativitet. Med nämnda fotografers verk lär jag förstå mig själv bättre utifrån de känslomässiga reaktioner som jag förnimmer. Draperier som med sin fängslande närvaro dramatiserar historiskt och i vår samtid. Det är något kollektivt och med det uppstår en upplevelse av samhörighet. Jag undrar om dessa fotokonstnärer kanske också kollat på Twin Peaks?

Hjärtat svarar med en volt.

 

Referenslista:

Böcker
Drotner, K., At skabe sig – selv, Gyldendal, (1999)
Kant, I., 1764, Observationer om känslan av det sköna och sublima, Gustav Almlöfs bokförlag
zoferos, (2024)

Internet
Fotosidan, https://www.fotosidan.se/cldoc/bildkomposition/om-boken-det-ljusa-rummet.htm, (2002), (Hämtat: 31/1 -25)
Hillström, F,. Moderna Museet, https://www.modernamuseet.se/stockholm/wp-content/uploads/sites/ 3/2016/02/Lararhandledning-Surrealismen-Duchamp.pdf (2016), (Hämtat: 31/1 -25)
Hyvönen, J., Kritik & Essä, https://flm.nu/2022/07/david-lynchs-lackande-interiorer/ (2022), (Hämtat: 31/1 -25)
Konstfoto, https://www.konstfoto.com/theory/jenny_punctum.htm, (Hämtat: 31/1 -25)
Wilhelmsson, U., https://www.sverigesradio.se/artikel/professorn-hyllar-bortgangna-david- lynch- sarpraglad-stil, (2025), (Hämtat: 31/1 -25)
Zureikat, S., Medium, https://medium.com/@fromlight2art/the-david-lynch-way-an-ode-to-obscurity- symbolism-and-postmodern-cinema-4b364a331af9, (2025), (Hämtat: 31/1 -25)

Bilder
Fig. 1, Nybom, L., Place Beyond, 2018

Fig. 2, Hausswolff, A, E., Now You See it, Now You Dońt, 1999

Fig. 3, Worren, N., Blue Velvet, 2010