Degree Show 2025 – Master's Program
Curtain Call
Examensutställning av masterprogrammet i fotografi, HDK-Valand
3 maj – 25 maj 2025, vernissage: 3 maj kl. 11.00 – 17.00
Röda Sten Konsthall, Röda Sten 1, 414 51 Göteborg
Hitta mer information och vägledning här.
Titeln Curtain Call antyder ett avslut; skådespelarnas sista tack innan ridån faller. Här får orden en mer metaforisk betydelse. Utställningsrummet likt en scen där du som betraktare kliver in, inbjuden att röra dig runt och förlora dig i tio fotografiska verk. Tio fotografer att följa bortom rummet, en början.
En ridå sluter sig också inuti en äldre kamera när fotografen trycker av. I en kort, mekanisk händelse som skiljer ljus från mörker, sparat från glömt. Curtain Call balanserar på gränsen mellan synligt och dolt, lek och allvar, minne och försvinnande. Genom fotografi och installation rör sig utställningen kring spår, rekonstruktion och förskjutning.
Det här är ingen tematisk utställning i traditionell mening. I stället har de teman som framträder vuxit fram organiskt under två års arbete och samtal. Ekon från lekar, ritualer och relationer löper genom verken. Curtain Call lämnar utrymme för dig, besökaren, att själv utforska dessa samband och låta dem ta form i mötet med verken.
Anna Strand, programansvarig, HDK-Valand
Följ @rodastenkonsthall samt @hdk_valand på Instagram för att ta del av konstnärernas arbeten och processer samt programaktiviteter. Se utställningsevenemanget på Facebook här.
I samband med utställningen publiceras en katalog. Se den digitala versionen här.
Utställande konstnärer
Andrej Lamut, Hilda Blondie Tintin Randulv, Ines Sebalj, Jenny Rova, Jo Ranva Velling, Leonardo Taddei, Mette Hartung Kirkegaard, Peter Wendel, Sofia Sandqvist Marjanen, Zooey Jolivet.
Curtain Call
Gradshow exhibition by the Master’s program in photography, HDK-Valand
3 May – 25 May 2025, opening: 3 May from 11.00 – 17.00
Röda Sten Konsthall, Röda Sten 1, 414 51 Göteborg
Find more information and directions here.
The title Curtain Call suggests an ending, the actors’ final bow before the curtain falls. Here, however, the phrase takes on a more metaphorical meaning. The exhibition space as a stage, where you step in as a viewer—invited to move around, to lose yourself in ten photographic works. Ten photographers to follow beyond this room—a beginning.
A curtain also closes inside an old camera when the photographer presses the shutter. A brief, mechanical event that separates light from darkness, what is preserved from what is forgotten. Curtain Call balances on the threshold between the visible and the hidden, play and seriousness, memory and disappearance. Through photography and installation, the exhibition explores traces, reconstructions, and shifts.
This is not a thematic exhibition in the traditional sense. Instead, the themes that emerge have taken shape organically over two years of work and conversation. Echoes of games, rituals, and relationships run through the works. Curtain Call leaves space for you, the visitor, to explore these connections on your own—allowing them to take shape in dialogue with the works.
Anna Strand, programme director, HDK-Valand
Follow @rodastenkonsthall and @hdk_valand on Instagram to take part in and see the artists’ works and processes, as well as program activities. See the exhibition event on Facebook here.
In connection to the show, a catalogue will be released. View the digital version here.
Exhibiting artists
Andrej Lamut, Hilda Blondie Tintin Randulv, Ines Sebalj, Jenny Rova, Jo Ranva Velling, Leonardo Taddei, Mette Hartung Kirkegaard, Peter Wendel, Sofia Sandqvist Marjanen, Zooey Jolivet.
Andrej Lamut, (f. 1991) SI – Dividing By Zero
I ”Dividing by Zero” konstruerar Andrej Lamut en scen där logiken bryter samman. Subjekten tycks fångade i absurda, oroande situationer i ett odefinierat utrymme. Som titeln antyder berör projektet det omöjliga och utforskar både perceptionens gränser och upplevelser som trotsar entydig tolkning.
Podiet och de modulära väggarna ger upphov till en störning i utställningsrummet. De formar hur man möter varje fotografi, samt ger upphov till ett växelspel mellan att dölja och avslöja.
Lamut utforskar fotografi som ett performativt och experimentellt medium, där han kombinerar iscensatta möten, alternativa trycktekniker och materialexperiment. Han är intresserad av fotografins påverkan på betraktaren snarare än dess representativa egenskaper.
In ”Dividing by Zero”, Andrej Lamut constructs a scene where logic breaks down. Subjects appear trapped in absurd, unsettling situations within undefined space. As suggested by the title, the project touches upon something impossible, exploring both the boundaries of perception and experiences that defy straightforward interpretation.
The podium and modular walls introduce a disruption within the exhibition space. They shape how each photograph is encountered, creating an interplay of concealment and revelation.
Lamut explores photography as a performative and experimental medium, combining staged encounters, alternative printing techniques, and material experimentation. He is interested in the impact photography has on the viewer rather than its representative qualities.
Hilda Blondie Tintin Randulv (f. 1994) SE – Sunk in a Sea of Silver
Hilda Randulvs ”Sunk in a Sea of Silver” är ett multimediaverk baserat på hennes barndomsupplevelser av att färdas in och ut ur medvetande till följd av epilepsi. Fascinationen för samspelet mellan närvaro och frånvaro betonas i ansiktsuttryck som tycks försvinna, med fokus på mikrouttrycks subtilitet. Interaktiva element försvårar betraktarens förmåga att se subjektet och speglar hur yttre händelser utlöste anfall som suddade ut både hennes medvetande och omgivning — stunder hon, både som erfararen och konstnär, inte kan minnas, men önskar förstå.
Randulv arbetar inom slow art och har sedan 2021 förfinat en tolvstegs utskriftsteknik som kombinerar analogt fotografi med digitala utskrifter på självbehandlat tyg. Varje steg av verket utförs för hand, vilket fördjupar relationen till materialen och deras symboliska betydelse.
Hilda Randulv’s ”Sunk in a Sea of Silver” is a multimedia work rooted in her childhood experiences with epilepsy and drifting in and out of consciousness. Her fascination with the interplay between presence and absence appears in facial expressions that seem to vanish, emphasizing the subtlety of microexpressions. Interactive elements complicate the viewer’s perception of the subject, mirroring how external events triggered attacks that blurred her awareness and surroundings—moments she, as both the experiencer and artist, cannot remember yet wishes to understand.
Working within slow art, Randulv employs a twelve-step printing technique refined since 2021, combining analog photography with digital printing on self-prepared fabric. Each step of the work is executed by hand, deepening her connection to the materials and their symbolic meanings.
Ines Sebalj (f. 1967) SE – Jag minns…
Ines Sebalj är fotograf, filmare och konstnär som utforskar hur minnet formar oss och kan föras vidare. Sebalj rör sig mellan fotografi, video, text och objekt, där det personliga vävs samman med bredare reflektioner. Sebaljs videoverk är en gestaltning av en barndomslek. I sin fotobok “Jag begär krig” har hon återvänt till platser från sin barndom, både i Sverige där hon föddes och i forna Jugoslavien, i spåren av en familjs trasiga relationer parallellt med ett lands sönderfall. Boken tilldelades 2025 års Artist Book-pris av Svenska Fotoförfattarna (SFF).
Ines Sebalj is a photographer, filmmaker, and artist who explores how memory shapes us and can be passed on. Sebalj works across photography, video, text, and objects, where the personal is interwoven with broader reflections. Sebalj’s video work is a depiction of a childhood game. In her photobook “I demand war” , she revisits places from her childhood, both in Sweden where she was born, and in the former Yugoslavia, tracing the aftermath of a family’s broken relationships alongside a country’s collapse. The book was awarded the 2025 Artist Book Prize by the Swedish Association of Photographers (SFF).
Jenny Rova (f. 1972) SE – Glücksbringer
Natten mot den sjunde februari 2021 dog Leo Jericke oväntat. Leo hade sedan han var liten samlat på saker som han hittade på marken i sin omgivning. Han förvarade dem först i sina fickor och sedan på sitt rum. Det var föremål som skulle ge honom lycka. Han kallade dem Glücksbringer. Eftersom han inte längre kan plocka upp sakerna själv gör Jenny Rova det åt honom. Varje fotografi visar en månads samlande.
”Glücksbringer” är ett samarbete mellan Jenny Rova och hennes bortgångne son.
On the night of February 7, 2021, Leo Jericke died unexpectedly. Leo had been collecting things he found on the ground in his surroundings since he was a small child. He kept them first in his pockets and then in his room. They were items that would bring him luck. He called them Glücksbringer. Since he can no longer pick up the things himself, Jenny Rova does it for him. Each photograph represents a month of collecting.
”Glücksbringer” is a collaboration between Jenny Rova and her late son.
Jo Ranva Velling (f. 1995) DK – I Put the Hot in Psychotic
Jo Ranva Velling centrerar upplevelsen av att leva med en stigmatiserad psykisk sjukdom, och verkligheten av att vara en långtidspatient i det psykiatriska systemet. Medicinering, som är centralt i den moderna psykiatrins behandling, ges en fysisk närvaro i arbetet. Genom att kombinera objekt med fotografi, video och text söker verket att nyansera ett ofta ensidigt narrativ.
Färgen Baker-Miller Pink uppstod från ett experiment som utfördes på 1970-talet om hur färg potentiellt kan undertrycka fysisk styrka och aggression. Därefter användes den för att måla insidan av anstalter, fängelser och psykiatriska avdelningar. Här fungerar den som bakgrund för Vellings installation, som utforskar komplexiteten i att vara patient inom detta system idag, samtidigt som den drar paralleller till psykiatrins historia.
Jo Ranva Velling centers the experience of living with a stigmatised mental illness, focusing on the reality of long-term psychiatric care. Medication, a cornerstone of modern psychiatric treatment, is given physical presence in the work. Merging objects with photography, video and text, the work seeks to bring nuance to a narrative that is often one-sided.
The color Baker-Miller Pink was developed in the 1970s through an experiment on color’s effects on aggression and physical strength. It subsequently became common in psychiatric wards, jails, and prisons. Here it serves as the backdrop for Vellings installation, which explores the complexities of being a patient within this system today, while drawing parallels to the history of psychiatry at large.
Leonardo Taddei (f. 1995) IT – Lekhallen
I november 2023 flyttade Taddei in i ett kollektivhus som ligger 30 minuter från Göteborgs centrum. Det är en åttavåningsbyggnad som rymmer en blandning av kollektiv, familjer och individer. Den femte våningen fungerar som ett gemensamt nav med ett lekrum som kallas Lekhall. Ett nästan tomt utrymme, möblerat med bara några utspridda barnleksaker och genomsyrat av en märklig, kvardröjande lukt.
Det var i detta anspråkslösa rum som Taddei fann sin studio. Utrustad med en storformatskamera förvandlade han ”Lekhall” till en scen och bjöd in boende och vänner att delta i teatraliska, antiheroiska performances framför linsen. Processen dokumenterade inte leken utan aktiverade den och gjorde den till något som bara existerade för att fotograferas.
Att ta en bild blev en del av själva spelet.
In November 2023, Taddei moved into a community 30 minutes from the center of Göteborg. This living space is an eight-story building that houses a diverse mix of collectives, families, and individuals. At its heart, the fifth floor serves as a communal hub, featuring a playroom known as Lekhall. It is an almost empty space, furnished with only a few scattered children’s toys and imbued with a peculiar, lingering smell.
It was within this unassuming room that Taddei found his studio. Equipped with a large-format camera, he transformed the ”Lekhall” into a stage, inviting residents and friends to engage in theatrical, anti-heroic performances in front of the lens. The process didn’t document play but activated it, making it something that only existed to be photographed.
Taking a picture became part of the game itself.
Mette Hartung Kirkegaard (f. 1987) DK – How are we not the same (yet)?
Mette Hartung Kirkegaard har ett plats-responsivt förhållningssätt till fotografi. Hon hämtar visuell inspiration från utställningsrummet genom att låta dess former och färger forma hennes verk. I processen med att göra ”How are we not the same (yet)?” besökte hon detta rum flera gånger och spenderade tid på att titta, vara och fotografera. Hon drogs till spåren av tidigare skeenden, alla små detaljer som berättar den visuella historien om den byggnad som idag är Röda Sten Konsthall.
Med sin intuition och känslomässiga respons skapade Kirkegaard en installation som omfamnar och aktiverar rummet. Genom att lyfta fram det som vanligtvis förbises, bjuder hon in betraktaren till ett empatiskt sinnestillstånd, där skillnaden mellan konstverk och plats suddas ut, och påminner oss om att vi alltid är en del av ett sammanhang.
Mette Hartung Kirkegaard has a site-responsive approach to photography. She takes visual inspiration from the exhibition space by allowing its forms and colors to shape her work. In the process of making ”How are we not the same (yet)?”, she visited this room several times and spent time looking, being, and photographing. She was drawn to the traces of past use, all the little details that tell the visual story of the building that today is Röda Sten Konsthall.
Using her intuition and emotional response, Kirkegaard created an installation that embraces and activates the space. By highlighting what is usually overlooked, she invites the viewer into an empathic state of mind, where the distinction between artwork and site is blurred, reminding us that we are always part of a context.
Peter Wendel (f. 1962) SE – Fragment av ett gryningsdis
Vad händer när det vi uppfattat som säkert börjar förskjutas? När det självklara tappar sina konturer? Finns det en plats där symboler återvänder, inte som svar, utan som förändrade frågor? De framträder som skuggor i ljuset, bärande på något som inte låter sig formuleras. Kanske fungerar de som portaler till det vi ännu inte har vågat se. Vad uppstår i mötet mellan det vi tror oss förstå och det som inte låter sig förklaras?
Peter Wendel är konstnär och fotograf som utforskar det undermedvetna. Hans fotoböcker ”Behind the Sofa”, ”Missing Pages”, och ”The Suit is Sewn in Silence” berör minne, förgänglighet och existentiella frågor utan att ge färdiga svar.
What happens when certainty shifts, and the obvious loses its edges? Can symbols return—not as answers, but as transformed questions? They reappear like shadows in light, holding something unarticulated. Perhaps they are portals to what we have yet to see. What unfolds between what we thought we understood and what refuses to be named?
Peter Wendel is an artist and photographer exploring the subconscious. Photograp- hy becomes a medium of reflection, where visual symbols act as thresholds to the inner and unspeakable. Time shapes his work, and his three photo books – ”Behind the Sofa”, ”Missing Pages”, and ”The Suit is Sewn in Silence” – delve into memory, impermanence, and unresolved questions.
Sofia Sandqvist Marjanen (f. 1997) SE – Kurragömma
I ”Kurragömma” utforskas spänningen mellan trygghet och sårbarhet, mellan det välbekanta och det främmande. De mjuka nallarna, en gång symboler för tröst och skydd, har förvrängts nästintill oigenkännlighet. Nallen kan ses som ett substitut för den förlorade närheten till en förälder, en figur som existerar i gränslandet mellan närvaro och frånvaro. När relationen till en förälder är skadad kan ett objekt bli en ersättning och ge tröst för den närhet som saknas.
Sofia Sandqvist Marjanen undersöker hur barndomens minnen, trauman och familjeband formar vår identitet som vuxna. Med hjälp av fotografi och skulpturala ingrepp granskar hon barndomens omvälvande upplevelser, och det osynliga arv vi bär med oss in i vuxenlivet.
”Kurragömma” (Hide and Seek) explores the tension between security and vulnerability, between the familiar and the unfamiliar. The soft teddies, once symbols of com- fort and protection, have been contorted almost beyond recognition. The teddy can be seen as a substitute for the lost closeness to a parent, a figure that exists in the borderland between presence and absence. When the relationship with a parent is damaged, an object can become a surrogate and provide comfort for the closeness that is missing.
Sofia Sandqvist Marjanen explores how childhood memories, traumas and family ties shape our identity as adults. Using photography and sculptural interventions, she examines the transformative experiences of childhood and the invisible heritage we carry with us into adulthood.
Zooey Jolivet (f. 1991) FR/US – What We Saved From The Fire
“We live in a perpetually burning building, and what we must save from it, all the time, is love.” – Tennessee Williams
”What We Saved From The Fire” är en samling fotografier tagna under de senaste tio åren, av vänner, älskare och i ögonblick av extatisk skönhet. Jolivet brände, under en ritual, större delen av de ursprungliga polaroiderna och negativen innan de återskapades på diafilm från hans digitaliserade arkiv. Projektionerna visas tillsammans med en bandinspelning av hans album ”To Buck The Father’s Saturn Abel”, låtar skrivna och inspelade mellan 2019 och 2025.
“We live in a perpetually burning building, and what we must save from it, all the time, is love.” – Tennessee Williams
”What We Saved From The Fire” is a collection of images taken over the past ten years of friends, lovers, and moments of ecstatic beauty. Jolivet ritually burned most of the original polaroids and negatives before resurrecting the archival digitizations onto slide film. The projections are presented with an accompanying tape recor- ding of his album, ”To Buck The Father’s Saturn Abel”, songs written and recorded between 2019 and 2025.