Safelight
1. Det finns en rymd som öppnar kroppen och intellektet. Ett rum som expanderar utanför dess väggar, tak och golv.
2. Vid mörkerseende aktiveras en av näthinnans fotoreceptorer: stavarna som är de mest ljuskänsliga av näthinnans sinnesceller. Cirka 120 miljoner stavar är utspridda i näthinnan. De innehåller synpigmentet Rodopsin som är ett rött pigment och förmedlar endast olika nyanser av grått. Rodopsin är känsligast för blågrönt ljus och i princip okänsligt för rött ljus.
3. Svartvitt fotopapper har en ljuskänslig yta som är känsligt för blågrönt ljus och okänsligt för rött ljus där nyanser av grått framträder. Ur denna synpunkt ser jag ingen skillnad mellan ögats stavar och fotopapprets emulsion.
Kropp och material blir densamma.
4. Både svartvitt negativ och fotopapper innehåller silver i emulsionen. Det är en kombination av silverbromid, silverklorid och silverjodid som gör filmen ljuskänslig. Dessa komponenter formar kristallstrukturer som i fotografi också kallas för silverkorn.
5. För två år sedan läste jag i en handbok för analoga mörkrumsmetoder följande mening: Vid mycket stora förstoringsgrader börjar en bild förlora sin identitet. Silverkornen i en svartvit bild kunde förstoras upp till den grad att bilden upplöstes. Temat i mina fotografiska arbeten handlar om exil och upplevelsen av att vara utan en plats där det finns en känsla av att minnen, människor och platser med tiden löses upp. När jag läste hur silverkornet kunde användas förstod jag att jag fått en metod.
6. Jag skapade ett självporträtt genom att förstora upp silverkornet i negativet. I bildens upplösning såg jag inte bara mig själv utan också tre andra kvinnor: min mor, min syster och en okänd kvinna. Silver är den mest reflekterande metallen.
8. Barthes skriver i det ljusa rummet: Ty noemet “Det var” blev möjligt först den dag då en vetenskaplig händelse (upptäckten av silversaltets ljuskänslighet) gjorde det möjligt att fånga och bevara ljusstrålarna från ett belyst föremål. Fotot är bokstavligen en utstrålning från referenten. Fotografins kemiska processer liknar närvaron från en mänsklig kropp.
9. När jag förstorat upp negativet 100 gånger sin storlek med förstoringsapparaten är silverkornen såpass stora att det ser ut som utvidgade porer.
10. Förstoringsapparatens ljus som träffar silverpartiklarna på pappret tillsammans med kemin möjliggör att en bild kan bli synlig. Framkallningskemin är det första badet pappret läggs i. Det andra badet stoppar framkallningen av bilden. Det tredje fixerar bilden och tar bort det ljuskänsliga silvret, vilket gör bilden okänslig för vanligt ljus. Det är bildens födelseprocess och ur den hyser jag en önskan om att kemin ska konservera bilden och överleva mig själv.
11. Baden är en performativ akt av tillblivelse. Jag har inte döpts men det finns något evigt med att sänkas i vatten.
12. Mörkrummets röda ljus. Safelight. Säkert ljus.
13. I rött ljus aktiveras vårt perifera seende. Periferi är det område som ligger utanför det som är centralt, det är i utkanten och motsatsen till det som ligger i vår direkta synlinje.
14. Konstnären Ola Billgren drar betraktarens blick till periferin istället för att låta den stanna i centrum. Billgrens röda bilder från 1990-talet domineras av att färgen rött spelar huvudnumret men är i själva verket ett villospår då den egentliga handlingen skildras mer nedtonat i periferin.
15. Att arbeta i mörkrummet är att att sukta efter insyn och samtidigt vara blind, man hungrar efter vad som finns i periferin.
16. Det är inte den röda färgen jag egentligen ser i Billgrens målning Pianist. Det är pianots ljudvågor. Luften från nedpressad klaviatur. Barthes punctum.
17. För att förstora upp en bild och göra silverkornen mer framträdande behöver förstoringsapparaten ha en viss distans ifrån papprets yta. Distans och rörelse upplöser bilderna.
18. Silverkornet migrerar.
19. Migration utgörs av rörelser. Rörelser emellan platser och tid. Det finns begär efter att stanna. Det finns begär efter att flytta.
20. Tusentals flyttfåglar ser underifrån ut som uppförstorade silverkorn.
21. Är det en bilds identitet som upplöses när silverkornen förstoras och utsätts för ljus och kemi? Eller är det hur bildens grundläggande komponenter förändras av olika omständigheter? Vad är en bilds identitet? Är det förlust eller förändring? Är det förlust och förändring?
22. Geoffrey Batchen skriver i Repetition och skillnad Fotografins re/produktion om begreppet dissemination som förbinds starkt till Jacques Derridas arbeten. I Oxford English Dictionary betecknar ordet både akten att strö eller sprida ut frön och faktumet eller omständigheten att bli utspridd, ordet är både ett märke och akten att märka ut skriver Batchen. Silverkornen i mina svartvita kopior materialiserar både akten att bli utspridd och akten av att fotografiets identitet förändras. Fotografiets identitet är rörlig och instabil.
23. Batchen menar att fotografiet med dess komponenter av reproducerbarhet och spridning gör det möjligt för en och samma bild att existera i olika format och utseenden, framträda på många olika platser och att existera vid många olika tidpunkter. Batchen skriver vidare att fotografiet är platslöst och globalt. Likt den tunisisk-franske psykoanalytikern och universitetsläraren Fethi Benslamas beskrivning av exil, som subjektets erfarenhet av att vara utan en plats.
25. Upplösningen av plats och identitet och frågan om vad som förändras finns både i silverkornets kristallstruktur och existentiellt.
26. Exilen är kontrapunktisk som den den palestinsk-amerikanska författaren och litteraturprofessorn Edward W. Said skrivit om. Där alla tider och platser existerar samtidigt som självständiga stämmor i ett musikstycke likt fotografiets kopior av ett negativ. Både människan och fotografiet sprids och stretchas ut efter möjligheter och begränsningar.
27. Att arbeta med steg i mörkrummet är inte enbart synonymt med en framåtrörelse. Det är inte en linjär process och progression kan lika mycket vara regression. Bildens upplösning visar former av förflyttning och stunder av händelser, inte representationer.
28. Silverkornets skärpa och förstoring vittnar om att fotografiet både innebär separation och förening. I upplösningen utkristalliseras nya former av fortsättning.
Alla fotografier är tagna av Parinazz Wennerholm.
Bibliografi:
Barthes, R. and Löfgren, M. (2006) Det ljusa rummet : tankar om fotografiet. [Ny utg.].
Batchen, Geoffrey. Repetition och skillnad : fotografins re/produktion. Hägersten: CO-OP (editions), 2011.
Benslama, Fethi. “Upplevelsen av att vara utan en plats”. Psykoanalytisk tid/skrift, 2004(10), 53-60.
Boltanski, Christian. (2019). The Gentleness of Dissapearing – A conversation with Christian Boltanski in Paris on 9 July 2019. SculpturePark Hellbrunn.
Broder Grå. Ola Billgren. Broder Grå Konst & Antik AB. https://www.brodergra.se/28-articles-artiklar/konstnaerspresentationer/ 1245-ola-billgren (Hämtad 2024-04-01)
https://www.chem.uwec.edu/Chem115_F00/johnstim/Chemandphoto.htm
(hämtad 2025-02-26)
Johansson, Per Magnus. (2014). Psykoanalys och humaniora. Göteborg: Daidalos.
Steyerl, Hito. (2011). In Free Fall: A Thought Experiment on Vertical Perceptive. E-flux Journal, (24).
Said, Edward. W., Från exilen : [essäer 1976-2000] (Ordfront, 2006).
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/stavar
(hämtad 2025-02-26)
https://www-ne-se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rodopsin
(hämtad 2025-02-26)
https://en.wikipedia.org/wiki/Safelight
(hämtad 2025-02-26)
Nämnda konstnärer och verk:
Ola Billgren Pianist (Hans Pålsson), 1993. Olja på duk. 120 x 140 cm.