stereoskopisk övning _______________ exercici estereoscòpic

Les postes de sol són més llargues que la nit. Intentar-ne percebre i descriure’n els colors és un exercici que deixa a un exhaust. Els impressionistes trobaren la manera d’entendre els canvis i comunicar-los a l’espectador burgés que regentava les galeries empolainades, tot cercant una nova escena pel seu apartament de ciutat. Una manera de recordar i romantitzar aquella vida que ja no havien de viure, tal l’havien de contemplar amb certa distància, sense embrutar-se les mans.

Contemplar sense tocar és com escriure, tot acaba a la mateixa pàgina, al mateix paper, la proposta evoca a una escena llunyana o un sentiment estrany. Una de les diferències comunicatives entre la paraula i la fotografia n’és l’indexicalitat, el fet que una fotografia sempre remet a una certa fisicalitat, a una existència “real” capturada momentàniament, les paraules diuen ser més volàtils, on aquest índex pot ser mogut en el temps i l’espai tal com li plagui a un.

Att betrakta något utan att röra är som att skriva. Allt slutar på en och samma sida, samma paper, förslaget åstadkommer en avlägsen scen eller en underlig känsla. En av de kommunikativa skillnaderna mellan ord och fotografi är indexikalitet, faktumet att ett fotografi alltid hänvisar till fysikalitet, till en “verklig” existens fångad ögonblickligen. Orden bör vara mer flyktiga där detta index kan flyttas i tid och rum precis som det behagar.

Contemplar sense tocar és com escriure, tot acaba a la mateixa pàgina, al mateix paper, la proposta evoca a una escena llunyana o un sentiment estrany. Una de les diferències comunicatives entre la paraula i la fotografia n’és l’indexicalitat, el fet que una fotografia sempre remet a una certa fisicalitat, a una existència “real” capturada momentàniament, les paraules diuen ser més volàtils, on aquest índex pot ser mogut en el temps i l’espai tal com li plagui a un.

På grund av faciliteten i att komprimera ett fotografi och sända det inom några sekunder, har kanske nu detta index tappat relevans, fotografier blir obestämda kollektioner, tillgängliga var och när som helst. Nu behöver vi inte längre befinna oss nära havet och inte heller närvarande för att se solen gå ner. Att se behöver inte längre fysikalitet, inte heller kroppslig närvaro. Vårt instagramflöde kommer från en vägg full av borgliga impressionistiska målningar.

Hur fungerar denna beskrivning bredvid bilden? Språket korsar allt och alltid. På det sätt att i den situation där vi finner bilden ensam, utan ens en symbol bredvid den, hade den förståtts tack vare ett språk eller ett annat. Vi läser en bild av en röd ros som en symbol för kärlek och sorg, kärlek och förlåtelse eller kanske enbart kärlek. På detta sätt blir att tolka en bild en lingvistisk akt, precis som när man säger figaflor* och menar att denne saknar karaktär. Enbart de exklusiva detaljerna till fotografiet förblir intakta, som fokus och oklarhet.

* litterär översättning: fikonblommor. Oversättningsanteckningar: Ett likartat ord på svenska skulle kunna vara lipsill.

Tornant als impressionistes, Monet pinta a la seva dona al llit de mort (una pràctica força comú a la segona meitat del segle dinou), se’n pot trobar una imatge del quadre fàcilment a qualsevol cercador d’internet. Aquesta imatge de mort esdevé quelcom macabre perquè pot ser trobada i reproduïda a voluntat.

Habitualment però, aquesta classe d’imatges són poc visibles, només compartides amb aquells familiars més propers, no se’n fan còpies, serveixen al dol i al record, un aferrament a l’última corporeïtat. Amb el pas del temps i un cop vistes, només en puc parlar i tu només em pots prendre la paraula. Com ho fem per parlar d’unes imatges que són invisibles? És la paraula menys sensible a corrompre privacitats?

Åter till impressionisterna, Monet målade sin fru på sin dödsbädd (detta var vanligt förekommande under 1800-talet) utan större svårigheter kan man finna en bild denna tavla på diverse sökmotorer på internet. Denna bild av döden blir något makaber, därför att den kan finnas och återproduceras efter behag.

Vanligtvis är dock denna sorts bilder inte så synliga, enbart delade med de närmast bekanta, kopior görs inte av dem, de tjänar i sorgen och i minnet, en fasthållning av den sista kroppsligheten. En gång sedda och med tidens gång kan jag enbart tala om och du enbart taga mitt ord för dem. Hur gör vi då, för att tala om dessa bilder? Hur gör vi för att tala om ett par bilder som är osynliga? Är ordet mindre förnuftigt till att korrumpera integritet?

Quan fer o desfer una paraula pot ser un joc (apilar i des-apilar), aquí fugim de la violència d’estripar o de cremar el full de paper. Encara un acte més esbudellador al fer-ho en una fotografia. N’és el fet que encara pensem que certa realitat queda presa dins aquest tros de paper i, al trencar-lo, ens oferim a l’oblit?

När man tar eller tar isär ett ord kan det vara lite som i en lek (att stapla på eller att stapla av), här flyr vi från våldet av att slita sönder eller att bränna upp ett papper. Den ändå mest hjärtskärande akten när det handlar om ett fotografi, är faktumet att vi fortfarande tror att viss verklighet blir fånge inuti denna bit av papper. I att göra sönder detta, erbjuder vi oss själva då till glömska?

.              muntanya

.       muntanyamuntanya

muntanyamuntanyamuntanya

Ara això és una imatge.

És poesia visual o land art?

La muntanya és referencial cap a si mateixa. És una muntanya de pedres que conforma el mot muntanya. Tal com sona la paraula xiuxiueig (quan és llegida) com allò que descriu: quan un parla tant fluix que gairebé és impossible de sentir.

Aquest article pot ser contemplat com un exercici estereoscòpic.

Els usuaris d’aquest invent de butxaca deien que en ajuntar les dues imatges una tercera dimensió s’obria; la de poder veure més enllà de la imatge plana. M’agradaria poder dir que quelcom similar passa quan els dos textos comparteixen pàgina, espero que busquis reconèixer similituds i diferències. Ni el significat ni la representació son estables, ans el contrari, són afectats per allò que els envolta i son susceptibles a poder anar d’un regne a un altre (entre allò simbòlic i allò lingüístic).

.     berg

.  bergberg

bergbergberg

Detta är nu en bild.

Är det visuell poesi eller jordkonst?

Berget är en referens mot sig själv. Det är ett berg av sten som utgör ordet berg. Precis som ordet viska later (när det läses) som någonting som beskrivs: när man pratar lågt och det nästan är omöjligt att höra vad man säger.

Denna artikel kan tänkas vara som en stereoskopisk övning.

Användarna av denna uppfinning sade att i sammanlagandet dessa två bilder så öppnades en tredje dimension, den som man kan se bortom den platta bilden. Jag skulle vilja kunna säga att något liknande händer när dessa två texter delar sida, jag hoppas att du kan igenkänna lik och olikheter i en och annan. Inte ens innebörden och inte heller representationen är stabila, tvärtom, de påverkas av det som omringar de och är mottagliga i att ta sig från ett kungarike till ett annat (mellan det symboliska och det lingvistiska).